Ööh, vad är det alltså man jobbar med i kommuner och välfärdsområden?

Aishah är sjukskötare och influencer på sociala medier, känd för sitt modiga sätt att berätta om vardagen i vårdbranschen. Hon vill slå hål på fördomar mot branschen och visa hur mångsidigt och betydelsefullt jobbet är. Sjukskötarna möter dagligen olika slags människor och situationer, vilket gör jobbet varierande och givande.

”För mig är det bästa med vårdarbetet att vara nära patienten. De stunder då jag ser tacksamheten i patientens blick påminner mig om varför det här jobbet är så meningsfullt. Jag tycker speciellt om situationer där jag får ha genuin kontakt med patienterna, för genom dem lär jag mig hela tiden något nytt om både mig själv och andra.

Mitt jobb är mångsidigt och omväxlande. Varje dag för med sig olika situationer och människor, vilket gör vardagen intressant och ger möjligheter att hela tiden utvecklas. Det känns bra att se hur också små saker kan ha stor betydelse för patientens välmående och dag. Jag känner mig privilegierad när jag får vara med i människors liv i viktiga stunder.

Jag vill inspirera unga att söka sig till vårdbranschen genom att vara mig själv och föregå med exempel. Arbete inom vården erbjuder så otroligt många olika möjligheter. Det är en sektor där man får använda både kunskap och hjärta och där varje möte kan ha en stor inverkan.

Jag vill vara ett exempel för i synnerhet unga kvinnor. Jag tror på att var och en av oss har rätt att välja sin egen väg och sträva efter att uppnå sina drömmar. När du litar på dig själv kan du uppnå mycket mer än du kanske först skulle tro. För mig är det viktigt att visa att det har stor betydelse att man stärker sin egen röst och sitt mod.”

Pauli är gymnastiklärare och ser en enorm potential hos unga. Han njuter av variationen i arbetet och av att själv kunna påverka vad skoldagen innehåller. För Pauli är det viktigt att se hur eleverna hittar mod och självförtroende genom idrott och motion.

”Jobbet som gymnastiklärare är speciellt givande, för jag får vara utomhus, röra på mig tillsammans med eleverna och samtidigt upprätthålla min egen kondition. De bästa stunderna är när det är en vacker dag och man får spela boboll med eleverna, medan andra sitter inomhus och jobbar. En av de viktigaste sakerna för mig är att jag kan vara en trygg vuxen som eleverna vågar komma till för att prata om sådant som berör dem. När vi har sjungit klart Den blomstertid nu kommer och eleverna vill bli fotade tillsammans med mig – då vet jag att jag har gjort något rätt.

Att få följa hur eleverna växer är för mig arbetets hjärta, till exempel när en blyg sjundeklassare utvecklas till en glad och social niondeklassare, som är en i gruppen. Varje elev hittar sin egen grej när man ger dem tillräckligt med möjligheter att prova olika saker. Det är givande att se hur motion och idrott kan hjälpa unga att öppna upp och få självförtroende.

I skolan strävar jag efter att erbjuda ett så mångsidigt innehåll som möjligt, så att var och en kan hitta sätt att röra på sig som känns bra för just dem. Jag vet att alla inte har samma möjligheter till hobbyer på fritiden, så skolans uppgift är att öppna dörrarna till olika idrottsliga upplevelser. När eleverna märker att de lär sig, kan det ge en gnista som leder till att de börjar med en ny hobby. Till mina uppgifter som gymnastiklärare hör också att skapa en positiv gruppanda. Det sänker tröskeln för att våga försöka och testa något helt nytt.”

Sonja är projektingenjör och hittade sin plats som kommunalt anställd. Resultatet av hennes arbete kan vi alla se i vår vardag, i allt från idrottsplatser till vägmärken. Sonja vill uppmuntra unga att upptäcka att man inom kommunsektorn kan påverka den miljö man själv och andra lever i.

”För mig är det speciellt viktigt att få vara med och utveckla min hemkommun. Varje projekt är en möjlighet att lära sig något nytt och samarbeta med olika människor. Det bästa är känslan av att jobbet direkt kommer kommuninvånarna till nytta och samtidigt också syns i min egen vardag.

Ett av mina viktigaste projekt har varit planeringen av en ny allaktivitetsplan, eftersom det är något konkret som kommer att finnas kvar i många år framöver och påverkar möjligheterna för barn och unga att utöva hobbyer och må bra. Det var speciellt fint att se planen stå färdig på den ort där jag själv har bott och tillbringat min barndom. Den bästa belöningen är känslan när man får se resultatet av sitt eget arbete i gatubilden och i folks liv.

Jag har lärt mig att lita på mitt eget perspektiv och min röst, i synnerhet som kvinnlig ingenjör. Det är värdefullt att framföra åsikter och lösningar, även om man har mer erfarna kollegor runt omkring sig. Ansvar får man om man modigt ber om det, och jag har märkt att det gör att man kan utvecklas enormt.

I framtiden vill jag vara med i projekt som många människor kan ha nytta av också i större utsträckning. Dessutom vill jag speciellt uppmuntra kvinnor att söka sig till ingenjörsbranschen och lita på sin egen förmåga. För mig är kommunsektorn en plats där också små handlingar kan förändra vardagen betydligt och där inställningen avgör mer än något annat.”

Aleksi är lärare inom småbarnspedagogik och biträdande föreståndare, och han beskriver sig själv som en person från Lappland som tycker om naturen, idrott och att leka med barn. Han vill slå sönder traditionella mansroller genom att visa att arbete med barn passar alla – oavsett kön. I sitt arbete uppskattar Aleksi möjligheten att vara med i barnens vardag, röra på sig tillsammans med dem och utveckla en pedagogik som stöder barnens uppväxt och välbefinnande.

”Betydelsefulla stunder i mitt arbete är de små möten i vardagen då man märker att man har haft en positiv inverkan på barnet. Jag minns en situation där ett nytt barn som kom till daghemmet en morgon var på dåligt humör och ville komma upp i min famn, trots att jag var en helt främmande vuxen. Efter en stund blev dagen bättre och nästa morgon kom barnet genast till mig igen.

Inom småbarnspedagogiken är ingen dag den andra lik. Ibland bygger vi kojor i skogen, ibland lär vi oss nya sporter eller lyssnar på dinosaurieberättelser som barnen har hittat på. Planen för småbarnspedagogik erbjuder en grund för en pedagogik där det finns gott om utrymme för kreativitet och egna intressen.

Av barnen har jag framför allt lärt mig vikten av ömsinthet. I mitt arbete uppskattar jag det team jag har runt mig, som jag planerar och genomför saker tillsammans med. Det gör jobbet tryggt och ger säkerhet också för dem som är nya i yrket.

Småbarnspedagogiken är en plats där också små handlingar kan ha en enorm betydelse för barnets och familjens vardag och där man får skapa välbefinnande varje dag. Det här är en sektor som är full av lärande och kreativitet och där man gör saker tillsammans.”

Ansku är en riktig McGyver inom hemvården – hon finns alltid där hon behövs. För henne är det viktigaste i arbetet att få möta människor och att kunna vara sig själv. Hemvården är en mångsidig och livsnära arbetsmiljö där man har möjlighet att växa som yrkesperson och uppleva arbetsglädje varje dag.

”De mest betydelsefulla stunderna i mitt jobb är när klienterna tackar mig och jag märker att jag har gjort deras dag bättre. Samma känsla får jag också med arbetskamraterna. Som reservperson har jag exceptionellt många kollegor från olika team och det gör det här jobbet unikt. Jag är aldrig ensam, var jag än rör mig. Stödet från arbetskamraterna och humorn gör vardagen lättare och påminner mig om att jag som reservperson klarar av vad som helst.

Att höra till reservpersonalen är inte ett rutinjobb, utan ett äventyr. Klienterna kan vara unga, äldre eller personer som behöver psykiskt stöd. Arbetet omfattar allt från att hjälpa till med grundläggande behov till läkemedelsbehandling och att stötta det psykiska välbefinnandet. Ibland får man också kasta sig in i rollen som elektriker eller rörmokare. Just det att man åker runt mellan olika ställen gör jobbet så mångsidigt. Jag möter ständigt nya situationer, lär mig otroligt mycket nytt och har genuint roligt med klienterna.

En reservperson är närvarande, mänsklig och viktig. Inom hemvården får man vara sig själv. Här behöver man inte spela någon roll, utan det viktigaste är att möta klienten som människa. Jobbet är också en fantastisk plats att växa som yrkesmänniska, eftersom det ger frihet och ansvar och du får lära dig mycket om livet.

Även om mitt jobb ofta är självständigt, gör jag det aldrig ensam. I bakgrunden finns alltid ett team och andra yrkespersoner, såsom sjukskötare, fysioterapeuter och läkare, som jag kan be om råd och stöd av. Samarbetet gör vardagen trygg och ger en möjlighet att hela tiden lära sig något nytt.”

Johanna är arbetarskyddschef och har trivts inom kommunsektorn i 15 år. Hon började sin karriär som fysioterapeut och specialiserade sig på ridterapi, men har gjort en mångsidig karriär som har fört henne till olika sakkunnig- och ledningsuppgifter.

Johanna vill krossa de seglivade föreställningarna om att kommunsektorn består av enformiga och dåligt betalda jobb. Hennes erfarenhet visar motsatsen. För henne har kommunsektorn gjort det möjligt att växa, prova på nya saker och påverka viktiga frågor.

”En av de viktigaste orsakerna till att jag har stannat kvar inom kommunsektorn är att det har varit möjligt att utvecklas i många olika riktningar. Varje jobb har lärt mig något nytt, och jag skulle kunna återvända till dem när som helst. Jag har fått mod att ta nya steg, vare sig det har handlat om att bli närmaste chef eller ta emot sakkunniguppgifter.

De stunder jag upplever störst stolthet är när vi är många yrkesgrupper som arbetar tillsammans och vi efter att ha jobbat länge hittar en lösning som verkligen är till stor hjälp. Det är fint att se att vi genom att jobba tillsammans kan bidra till att någon kan bo hemma längre eller att personalen orkar bättre i sitt arbete. De här ögonblicken påminner mig om varför jag gör det här jobbet.

Jag har lärt mig att vägen i arbetslivet kan vara slingrande, men varje kurva ger nya erfarenheter att ta med sig. Inom den offentliga sektorn finns oerhört mycket kompetens, och därför behöver man inte klara sig ensam, utan det finns alltid kollegor som man kan lära sig av och utvecklas tillsammans med. Det är kryddan i det här jobbet.

Kommunsektorn är inte bara förvaltning, utan ryggraden i samhället som bär upp välfärden för oss alla. Du behöver inte genast veta vad du vill göra. Det räcker att du vågar börja någonstans. När du tar vara på de möjligheter som erbjuds, uppstår det alltid fler möjligheter. För mig är kommunsektorn framför allt en plats där man kan påverka och utvecklas, men också jobba för andra människor.”